Översättning av avtal och fullmakter

I den här handlingsfamiljen överför översättningen inte information utan rättigheter. Ett felvalt adjektiv eller en felvald konjunktion kan vidga befogenhetens omfattning eller upphäva en skyldighet. Därför går troheten mot källan före flytet i juridiska texter.

Frågan om omfattning i fullmakten

Fullmakter delas in i två slag efter sin omfattning. Den generella fullmakten ger vida befogenheter, medan den särskilda fullmakten upprättas enbart för en bestämd åtgärd. Vissa åtgärder, till exempel försäljning av fast egendom, kan bara utföras med en fullmakt som innehåller en uttrycklig befogenhet för just den åtgärden; allmänna formuleringar räcker inte.

I översättningen behandlas de formuleringar som bestämmer omfattningen med kirurgisk noggrannhet. Befogenheter som ”ahzukabz”, ”sulh ve ibra” och ”tevkil” är begrepp som hör till turkisk rätt, och var och en av dem ger upphov till en egen rättighet. Att reducera dem till ett allmänt ”rätt att vidta nödvändiga åtgärder” gör fullmakten obrukbar eller får den tvärtom att framstå som obegränsad.

Ombudets identitetsuppgifter, befogenhetens giltighetstid och möjligheten att återkalla fullmakten är också oskiljaktiga delar av texten. I fullmakter för försäljning av fast egendom finns ett foto av fullmaktsgivaren; i översättningen anges inom hakparentes att fotot finns. ”Azilname”, alltså återkallelsen av fullmakten, är en egen handling och kräver samma noggrannhet i översättningen.

Fullmakter som upprättas utomlands

När någon som bor utomlands vill ge fullmakt för en åtgärd i Türkiye finns två vägar. Den första är att låta upprätta fullmakten vid det turkiska konsulatet i landet där personen befinner sig; handlingen upprättas på turkiska, används direkt i Türkiye och behöver ingen översättning.

Den andra är att låta upprätta fullmakten hos notarius publicus i landet där personen bor. Då är handlingen på det landets språk, får apostille i ursprungslandet och översätts sedan i Türkiye av en turkisk translator, varefter den får notariellt bestyrkande. Den andra vägen tar längre tid men kan vara det enda alternativet när det inte går att få en tid hos konsulatet.

Samma logik gäller i motsatt riktning: ska en fullmakt som upprättats i Türkiye användas utomlands hämtas apostillen hos den turkiska rättskommissionen, eftersom det är en handling från notarius publicus, och därefter översätts den till målspråket. Vissa länder begär en andra apostille på översättningen; den kedjan bör planeras från början.

Tvåspråkighet och den gällande texten i avtal

Internationella kommersiella avtal upprättas ofta på två språk. I sådana texter är den mest kritiska bestämmelsen den klausul som anger vilken språkversion som gäller vid tvist. Saknas den klausulen kan även den minsta skillnaden mellan de två texterna växa till en lång diskussion.

Klausulens existens och innehåll måste vara känt redan när översättningen börjar. Är den gällande texten på turkiska räknas texten på målspråket som informativ och utformas därefter. Är den gällande texten på målspråket är ansvaret betydligt tyngre, och terminologin måste väljas så att den passar avtalets rättsliga regim.

Avtal innehåller dessutom klausuler om tillämplig lag och behörig domstol. Namnen på länder, städer och domstolar i dessa klausuler förs över oförändrade. Finns en skiljeklausul bevaras även skiljeinstitutets namn och regler exakt; institutsnamn översätts inte.

Bilagor, signaturblock och format

Bilagorna är lika bindande som avtalets huvudtext. Prislistor, tekniska specifikationer, tabeller över servicenivåer och sekretessbilagor ligger ofta i separata filer och nämns i huvudtexten som ”Bilaga 1” och ”Bilaga 2”. Att bara låta översätta huvudtexten lämnar avtalets mätbara del utanför.

Bilagornas nummer och rubriker måste stämma exakt med hänvisningarna i huvudtexten. Ändras en bilagas namn i översättningen pekar hänvisningen i huvudtexten på ingenting, och texten blir motsägelsefull i sig själv. Detsamma gäller paragrafnumren; numreringen behålls och slås inte ihop.

Signaturblocken är också en del av texten. Parternas firma, undertecknarens namn och ställning samt datum och ort för undertecknandet förs över fullständigt. Stämpeltexter beskrivs inom hakparentes. Har elektronisk signatur använts i stället för underskrift för hand anges det särskilt.

När sidstrukturen och styckenumreringen bevaras möts de två språkversionerna på samma ställe så snart parterna hänvisar till en viss paragraf. Uppstår en tvist blir den överensstämmelsen översättningens mest konkreta nytta.

Terminologisk konsekvens och definierade termer

Välskrivna avtal har ett avsnitt med definitioner i början: termer som ”Säljaren”, ”Köparen”, ”Produkten” och ”Leveransdatum” skrivs med stor bokstav och används i samma betydelse genom hela texten. I översättningen måste dessa definierade termer låsas till en enda motsvarighet.

Att samma term översätts olika i olika paragrafer ger intryck av att avtalet innehåller två skilda begrepp. I långa avtal går den konsekvensen bara att hålla med en termlista, och listan blir ännu viktigare om texten delas upp och översätts av flera personer.

Kommersiella avtal innehåller också internationella förkortningar för leverans och betalning. Dessa förkortningar är standard i hela världen och översätts inte utan lämnas som de är. Belopp, valutor, förfallotider och dröjsmålsräntor är däremot det område där numerisk exakthet är känsligast.

I långa avtal återkommer även standardformuleringar: klausuler om force majeure, uppsägning, sekretess och överlåtelse finns i nästan varje text. Att använda de inarbetade motsvarigheterna gör texten både läsbar och juridiskt igenkännlig, medan ett nytt uttryck varje gång skapar onödig tveksamhet hos parterna.

Ändamål och bestyrkandenivå

Handling och ändamål	Var den upprättas	Bestyrkandenivå
Fullmakt för en åtgärd i Türkiye	Konsulatet	Ingen översättning behövs
Fullmakt som ska användas utomlands	Notarius publicus	Notariellt bestyrkande och apostille
Fullmakt för försäljning av fast egendom	Notarius publicus (med foto)	Notariellt bestyrkande och apostille
Internationellt kommersiellt avtal	Mellan parterna	Bestyrkt, vid behov notariellt
Avtal som ska lämnas till utländsk domstol	Mellan parterna	Notariellt bestyrkande och apostille

Skillnader mellan länder

I Frankrike måste översättaren finnas med på en appellationsdomstols officiella lista; en översättning utanför listan godtas inte. I Rumänien begärs både en översättare med tillstånd från det rumänska justitiedepartementet och notariellt bestyrkande, alltså två nivåer samtidigt. I Kina måste översättningen göras av ett registrerat företag med egen stämpel; en försäkran från en enskild översättare godtas inte. Villkoren land för land finns i vår landguide.

Vanliga fel i juridiska texter

• Att slå ihop de särskilda befogenheterna i fullmakten till allmänna formuleringar.
• Att översätta definierade termer med olika motsvarigheter genom texten.
• Att missa klausulen om gällande text och därmed felbedöma ansvaret i ett tvåspråkigt avtal.
• Att översätta namn på domstolar, skiljeinstitut och företag.
• Att utelämna dagboksnumret, datumet och stämpeltexten från notarius publicus i översättningen.
• Att försöka få apostille på fullmakten hos den turkiska provinsförvaltningen; en handling från notarius publicus är en rättslig handling.

Låt oss gå igenom texten före undertecknandet

I juridiska texter är den mest värdefulla insatsen den som görs innan handlingen undertecknas. Att från början klargöra vilka befogenheter fullmakten ska innehålla och vilket språk som ska gälla i avtalet är långt mer verkningsfullt än rättelser i efterhand. Målspråken hittar du på vår språksida och våra arbetsprinciper på prissidan; ditt utkast kan du dela via offertformuläret.

Sidan är avsedd som information; handlingens form och bestyrkandekedjan skiljer sig åt beroende på i vilket land åtgärden utförs. Det är klokt att kontrollera de aktuella villkoren hos en officiell källa.